En ny studie visar att många hundar som i unga år fått diagnosen lindrig armbågsledsdysplasi ändå fick en god livskvalitet.
Armbågsledsdysplasi (ED) är ett samlingsnamn för flera olika sjukdomar som drabbar hundens armbågsled. Dessa är delvis ärftliga och för de hundraser som är speciellt drabbade ingår en röntgen i avelsprogrammet när hunden är 12–18 månader. Röntgen läser av graden av pålagringar som anses vara resultatet av ED-sjukdomen och om den unga hunden har pålagringar anses den ha ED.
Det är svårt för en veterinär att säga hur hunden kommer att må i längden eftersom det saknas kunskap om hur ED-resultatet långsiktigt påverkar hundens livskvalitet. Hundar som är uppenbart halta får vanligtvis behandling, men det råder stor osäkerhet kring hur det går på sikt, både för hundar med och utan hälta.
I studien intervjuades 765 hundägare till cirka fem år gamla hundar av raserna labrador retriever, american staffordshire terrier, berner sennenhund, schäfer och rottweiler. Alla hundar hade genomgått ED-röntgen i unga år och det hade gått minst två år efter röntgen till intervjutillfället.
Resultatet visade att hundar med:
- Lindriga pålagringar (ED1) inte resulterade i någon större hälta eller smärta. Inte heller rapporterade djurägaren att det påverkade hundens livskvalitet.
- Måttliga pålagringar (ED2) i större omfattning blev halta och ägarna var mer oroliga för sina hundar.
- Att både hundar med lindriga och måttliga pålagringar besökte veterinär oftare än hundar med normala armbågar.
De två grupperna med lindriga och måttliga pålagringar fick även smärtstillande medicin oftare än hundar med normala armbågar. Däremot tyckte djurägarna inte att lindriga eller måttliga avlagringar påverkade hundarnas generella livskvalitet.