Som hundägare tror vi ofta att vi kan läsa av vår hunds känslor. Men stämmer det? Och vilka faktorer påverkar hur väl vi kan avkoda hundarnas känslor? Det har en ny studie undersökt.
Forskarna arbetade med deltagare som hade olika erfarenheter av hundar – vissa ägde själva en hund, andra levde i kulturer där hundar uppskattas och ofta lever med människor och andra i kulturer där hundar inte uppskattas lika mycket. Även barn deltog i studien.
Forskare har redan bevisat att hundar kan kommunicera med hjälp av sitt utseende och åtminstone förstå människors avsikter. I det här fallet ville de ta reda på om människor också kan läsa av hundars känslor. Resultatet av studien har publicerats i tidskriften ”Nature”.
Deltagarna fick titta på 20 bilder av hundansikten, som de ombads matcha med känslouttryck. Dessutom fick de se 20 bilder vardera av schimpanser och mänskliga ansikten. Varje art visade upp glädje/lekfullhet, sorg/stress, ilska, rädsla eller ett neutralt ansiktsuttryck.
Resultatet blev att deltagarna kände igen känslor som glädje eller ilska redan i unga år, oavsett om de hade haft mycket personlig kontakt med hundar eller inte. Vissa deltagare hade svårare än andra att korrekt tolka hundens känslor. När det gällde mänskliga ansikten hade de tillfrågade barnen för det mesta rätt. De var dock lika dåliga på att tolka ansiktsuttrycken hos schimpanser och hundar. De som presterade bäst var vuxna européer som antingen ägde en hund själva eller hade vuxit upp i en hundvänlig kultur.
Människor som växt upp i en muslimsk kultur, där hundar är mindre uppskattade, klarade sig något sämre. Forskarna drar därför slutsatsen att förmågan att känna igen känslor hos hundar beror mer på i vilken kulturmiljö vi har växt upp än om vi äger en hund.
(Källa: GMX)