Har din tik plötsligt förändrat sitt beteende? Kanske har hon slutat äta, blivit tillbakadragen eller börjat ”adoptera” föremål som om de vore valpar? Då är du inte ensam. Studier visar att de flesta icke-steriliserade tikar någon gång i livet genomgår en så kallad skendräktighet – en hormonellt betingad process där tiken tror att hon är dräktig, trots att hon inte är det.
Enligt Mogens Brix Koldkjær, chefsveterinär vid Agria Djurförsäkring, är skendräktighet en evolutionärt nedärvd process. I vilda hund- och vargflockar är det endast alfahonan som får valpar. Men om hon av någon anledning inte kan ta hand om dem, kliver andra tikar in och hjälper till. Genom hormonella förändringar blir dessa tikar både psykiskt och fysiskt redo att vårda och dia valparna – även om de själva inte fött några. På så sätt säkerställs flockens överlevnad.
Hos våra tamhundar fyller detta fenomen ingen funktion, men mekanismen lever kvar och kan ge upphov till både beteendemässiga och fysiska förändringar. Symtomen brukar börja ungefär två månader efter löpningen – precis när en dräktig tik annars skulle ha fött sina valpar.
Tecken på skendräktighet
Skendräktiga tikar kan uppvisa både psykiska och fysiska symtom. Vanliga tecken är:
- Minskad aptit eller omvänt ökad hunger.
- Nedstämdhet, oro eller ökad aggressivitet.
- Moderligt beteende – tiken ”bygger bo”, vaktar föremål och vårdar dem som valpar.
- Förstorade juver och ibland till och med mjölkproduktion.
- Ovilja att leka eller delta i aktiviteter.
I vissa fall kan tiken även få milda sammandragningar i buken, vilket kan misstas för verklig dräktighet.
Så hjälper du din hund
Eftersom skendräktighet är hormonellt betingat går det oftast över av sig självt inom några veckor. Men perioden kan vara både stressande och utmanande för hunden. För att hjälpa din tik rekommenderas följande åtgärder:
- Ge extra trygghet och uppmärksamhet – Hunden behöver känna sig lugn och omhändertagen.
- Öka den fysiska motionen – Även om tiken verkar ovillig att röra sig, kan promenader och aktivitet hjälpa till att balansera hormonerna.
- Mental sysselsättning – Nosarbete, foderaktiveringsleksaker och träning kan avleda fokus från de falska valparna.
- Ta bort ”valparna” – Om tiken börjar vakta leksaker eller föremål bör de avlägsnas försiktigt och gradvis för att minska hennes stress.
- Förhindra överdriven slickning på juvren – Detta kan stimulera mjölkproduktion och förlänga pseudodräktigheten. Vid behov kan en body eller skyddskrage användas.
- Håll koll på hälsan – Kontrollera juvren regelbundet för att upptäcka tecken på mjölkstockning eller infektion.
När bör du söka veterinär?
I de flesta fall behöver ingen medicinsk behandling sättas in, men i svårare fall kan veterinären hjälpa till att lindra symtomen. Vissa tikar drabbas återkommande av skendräktighet, och i sådana fall kan sterilisation vara den enda långsiktiga lösningen.
– Det är det enda sättet att helt förhindra skendräktighet, men det bör ske när tiken inte är i en aktiv fas, säger Mogens Brix Koldkjær.
Han poängterar också att myten om att tiken måste få en kull valpar för att ”bli av med problemet” är felaktig – tikar kan drabbas av skendräktighet oavsett om de har fött valpar eller inte.
Om du misstänker att din tik är dräktig på riktigt, bör en veterinär fastställa detta innan eventuell behandling inleds, eftersom vissa mediciner kan fungera som abortmedel.
Skendräktighet är en naturlig process som kan vara både påfrestande och förvirrande för hundägare. Genom att förstå vad som händer och vidta rätt åtgärder kan du hjälpa din tik att komma igenom denna hormonella period på bästa sätt. Skulle problemen återkomma eller bli allvarliga, bör du rådfråga en veterinär för vidare åtgärder.