Hudproblem – vanligt, plågsamt och ofta helt onödigt

Om din hund inte vill ta på sig halsbandet, hasar på rumpan eller slickar sig om tassarna kan det vara hög tid att söka veterinärvård. Det är nämligen tydliga tecken på klåda och hudinfektioner vilka med största sannolikhet beror på allergier.

Hudsjukdomar är ett vanligt problem hos hund. Enligt data från försäkringsbolagen kommer var femte hund till veterinären på grund av ett hudlidande. Statistik från klinikerna visar också att många hundar som kommer in av en annan anledning även får hudsjukdomar bekräftade på plats.
Dessutom är otiter eller öroninflammationer, som är den näst vanligaste anledningen till veterinärbesök, ett hudproblem.
– Tyvärr tvingas många hundar att dras med plågsamma hudproblem år efter år, säger Ylva Sjöström, veterinär och specialist inom dermatologi. Det beror i de flesta fallen på att de inte får rätt diagnos och därmed en otillräcklig behandling.

Som veterinär, menar hon, förväntas man ofta kunna behandla ”hudpatienter”. Men så enkelt är det inte. Dermatologi är ett område som kräver specialistkompetens precis som kardiologi eller ortopedi.
– Ny forskning och nya läkemedel kommer och det är svårt för enskilda veterinärer att hålla sig uppdaterade inom alla veterinärmedicinens områden. Av den anledningen är det i många svårare fall nödvändigt att djuret blir remitterat till en specialist.

Atopisk dermatit
Den absolut vanligaste anledningen till hudproblem är allergier. Omgivningsallergi, så kallad atopisk dermatit, är den klart vanligaste diagnosen. Som hundägare kan man känna igen det på klåda och/eller återkommande öron-och hudinfektioner.
– De första tecknen på atopisk dermatit är att hunden kliar sig. Men det är lite lurigt eftersom att kasa på rumpan, slicka på tassarna, bita och gnaga också är sätt för hunden att klia sig, säger Ylva som ofta får höra från hundägare att deras hundar inte kliar sig, men däremot putsar sig.

– Kom ihåg att det inte är ett normalt beteende för hundar att slicka sig rena. De är inga renliga djur som till exempel katter.

Finns inga ”öronhundar”
En del hundägare rycker på axlarna och avfärdar sin hunds återkommande problem med öroninfektioner som något man får räkna med när man har en ”öronhund”. Enligt Ylva finns det inga öronhundar. Vid upprepade öroninfektioner finns det alltid en underliggande orsak som måste utredas. Oftast är det även här fråga om allergi. Hon förklarar:
– Hörselgången är klädd med hud precis som resten av kroppen, men det är ett trångt område som lätt kan bli varmt och irriterat. Eftersom det sitter broskbitar runt om kan hörselgången inte svälla utan att hörselkanalen blir trängre. Det medför i sin tur att den naturliga rengöringen som transporterar ut döda hudceller blir lidande. De gamla hudcellerna som i vanliga fall hamnar ute i öronmusslan som ett sekret fastnar nu i hörsgången och det kan bli så illa att det går hål på trumhinnan och att sekretet trycks ner i mellanörat.

– Allergi kan sätta sig var som helst, men det finns vissa ställen som är vanligare såsom hörselgångarna, tassarna, ljumskarna, armhålorna och runt analområdet och svansbasen. I ansiktet syns det ofta runt ögon, mun och haka. Ibland märks allergin bara på ett ställe, till exempel hörselgångarna.

Allergin ger upphov till en inflammation i huden med rodnad, svullnad, värmeökning och ömhet. Inflammationen leder i sin tur till en obalans i den naturliga bakterie- och svampfloran på huden med en sekundär hudinfektion som följd. Infektionen i sig leder till ökad irritation och klåda som ökar inflammationen ytterligare. Cirkeln är igång. Det är mycket viktigt att försöka bryta den här spiralen på ett tidigt stadie innan man har fått kroniska hudförändringar som är svårare att vända.

Gedigen kunskap
Hur upptäcker man då en öroninfektion på hund? Enligt Ylva är det vanligt att hunden skakar på huvudet och river sig på halsen. Eftersom hörselgången sitter innanför kinden, där huvudet möter halsen, är det vanligt att hunden kliar sig där istället för på själva öronlappen. En långt gången öroninfektion gör också otroligt ont och man kan märka det på att hunden är ovillig till att sätta på sig halsbandet. Ibland gör det så ont att hunden håller huvudet väldigt stilla. Det händer också att det rinner ut var ur öronen.

Fukteksem eller så kallade ”hotspots” är ofta också tecken på en bakomliggande allergi som man inte har fångat upp ordentligt. När de dyker upp är de ofta så påtagliga att djurägare, precis som när det gäller öroninfektioner, bara vill åtgärda just dem. Man tänker inte på den underliggande orsaken som alltid finns och som ofta är allergi.

På hund är den vanligaste allergin kvalsterallergi och precis som med pollenallergi varierar den med säsongerna.
– Omgivningsallergierna debuterar ofta med någon sorts säsongsmässig variation. Om det är kvalsterallergi uppstår den troligast under fuktiga perioder som till exempel vår och höst. Ofta är det inga bekymmer under riktigt varma eller kalla perioder. Allt eftersom tiden går försvinner säsongsvariationen och problemen kvarstår hela året.

Andra orsaker till allergi är kontaktallergi och födoämnesallergi. Kontaktallergi är mycket ovanligt hos hund.

Vid födoämnesallergi, som är betydligt vanligare, är hunden allergisk mot ett eller flera proteiner i kosten. Problemen kan debutera i vilken ålder som helst, men är vanligare hos valpar och hundar från medelåldern och uppåt. Ofta blir hundarna allergiska mot proteiner som de kan ha ätit under många år innan allergin debuterar. Korsreaktioner mellan olika proteiner är vanligt och djurägarna behöver veterinärens hjälp med att utreda orsaken till reaktionerna. Enligt Ylva Sjöström är det nämligen vanligt att djurägare har försökt göra en foderutredning själva genom att byta mellan olika foder, men det blir lätt fel och är därför ofta onödigt.

Till Ylvas dermatologimottagning på Evidensia Djursjukhuset Göteborg kommer det många patienter som har gått till en rad olika veterinärer under flera års tid innan de kommer till henne. I många fall har de fått hjälp med antibiotikadroppar till öronen som har lindrat under en period innan infektionen har återkommit om och om igen.
– Hundägarna blir ofta arga på veterinärerna som, enligt deras sätt att se på det, inte kan skriva ut rätt antibiotika, säger Ylva Sjöström. Men i själva verket är det enda som hjälper på lång sikt att dämpa allergin.
Andra tror att det kan vara analsäckarna som är problemet när hundarna hasar på rumpan. Men åter igen, det vanligaste är allergisk klåda i området som inte har något med analsäckarna att göra.

Gå till specialist
Ylva poängterar att hennes veterinärkollegor oftast är duktiga på att remittera när de själva saknar kunskap, intresse eller tid för att ta sig an en hudpatient. Men om man som hundägare känner att något inte stämmer så är hennes rekommendation att be om en remiss eller själv söka sig till en specialist.
– När jag har utrett patienten skickar jag ändå tillbaka den så att den kan fortsätta behandlingen med sin lokala veterinär. Det viktigaste är att djuren får rätt hjälp och hellre på ett tidigt stadium än ett sent. Dels blir utgångsläget bättre då, dels minskas både hundens lidande och hundägarens frustration.

Förbered besöket
Innan man går till veterinären finns det några förberedelser man kan göra som underlättar besöket. Ett gott råd är att föra dagbok över hundens klåda så att man har lite mer fakta när man kommer till veterinären. Där kan det till exempel framgå hur ofta hunden kliar sig, från någon gång under dagen till konstant.
– Resonera också med resten av familjen så att ni har en enad syn på problemet, tipsar Ylva. Ibland vet den som kommer inte så mycket och då är det väldigt svårt. Prata igenom hur ofta problem som öroninfektioner kommer. Finns det någon säsongsmässig variation? Man kan alltid försöka använda ett schampo om man får en hudinfektion, eller ett öronrengöringsmedel om man får en öroninfektion men har det inte hjälpt på en vecka, så tycker jag att man ska söka vård.

Ofta tuff behandling
Vid många sjukdomar eller skador är ett veterinärbesök ofta det enda som krävs. Så är sällan fallet med hudsjukdomar. Tvärtom kräver det väldigt mycket av djurägaren.
– Jag brukar säga att dermatologens viktigaste redskap är tiden tillsammans med djurägarna. Om de inte förstår varför vi ordinerar si eller så, eller om de inte vet att det finns ett nästa steg i vår utredning är det lätt att de ger upp. Det är djurägaren som gör jobbet på hemmaplan och jag som behandlande veterinär kan bara hoppas att de gör som jag har ordinerat.

Det finns många fallgropar och samarbetet mellan veterinär, djursjukskötare och djurägare betyder allt.
– Det som gör de medicinska utredningarna så svåra, fortsätter hon, är att hundarna reagerar på olika sätt. En blir bra av en medicin medan en annan får biverkningar. En tredje svarar inte alls. Sedan är det olika vad som passar olika djurägare. En kan ge tabletter, en annan föredrar en lösning. Vissa djurägare har svårt att ens komma nära sin hund. Om de inte kommer åt att behandla spelar det ingen roll hur bra produkten är.

Andra hudsjukdomar
Även om allergier är vanligast är det långt ifrån alla hudbesvär som beror på det. Andra orsaker kan vara parasitära sjukdomar eller hormonrubbningar. Hudtumörer – både god- och elakartade – är vanligt förekommande och Ylva rekommenderar att ta med sig hunden till veterinär för att titta på eventuella hudförändringar. Veterinären tar då prover, undersöker dem i mikroskop och gör därefter en bedömning.
– Vid hudtumörer skickar vi ofta proverna vidare till en biomedicinsk analytiker eller till ett laboratorium för att verifiera vad vi tror att det är.

Lite mer ovanligt är autoimmuna hudsjukdomar, alltså sjukdomar där immunförsvaret attackerar sina egna beståndsdelar i huden.
– Det är ovanligt, men som specialist inom dermatologi får jag en del sådana remisser, säger hon och ger ett exempel:

– Det finns en autoimmun hudsjukdom på hund där kroppen reagerar mot speciella molekyler i klofästet. Först lossnar en klo och som hundägare är det naturligt att tro att det handlar om en klofraktur, att hunden har fastnat någonstans. Men inom loppet av cirka två månader har i stort sett alla klor lossnat. Det är smärtsamt, men det finns hjälp att få.

Ett annat exempel på en ovanlig akut hudsjukdom är en som börjar som en plötslig svullnad på nosryggen. Inom loppet av några timmar kan små sår uppstå som inom ett dygn har utvecklats till ett stort köttigt sår som ofta kliar.
– Har man inte sett det förut är det lätt att tro att det är en infektion och man sätter igång och schamponerar vilket bara gör det ännu värre. Men har man som veterinär sett det förut vet man att det måste sättas in kortison i hög dos för att stoppa det. Får hundar inte rätt behandling fort får de fula ärrvävnader för resten av livet.