Hundar och huggormar - Brukshunden

Från tidig vår till höst finns en risk att hunden blir huggormsbiten. Eftersom hundar har mindre kroppsvolym att fördela giftet på blir ett huggormsbett farligare för en hund än för en vuxen människa.

Det är mängden gift som sprutas in vid bettet som är avgörande för hur allvarliga skadorna blir. Vanliga symtom är att hunden blir trött, har ont och blir svullen. Kontakta omgående en veterinär om du misstänker att din hund blivit ormbiten, även om hunden inte verkar påverkad.

Bett i ett ben eller en tass är ofta allvarligare än ett bett i nosen. När hunden går på benet gör blodcirkulationen och musklernas aktivitet att giftspridningen påskyndas. Håll därför hundenstilla och låt den vila. Om hunden rör på sig kan giftet spridas snabbare ut i kroppen. Bär din hund om det är möjligt. Låt sedan ormbettet vara. Använd inte bandage eller försök att kyla ner runt bettet.

Så kan huggormsbett undvikas:

• Håll gräsmattan kortklippt. Huggormar trivs inte på välklippta gräsmattor och känner sig osäker på fria ytor.

• Ormar söker sig ofta till ris- och lövhögar på marken så plocka bort sådana.

• Var extra vaksam soliga och varma dagar. Huggormarna gillar att ligga och sola sig och kommer fram när solen visar sig.

• När du är på hundpromenad i skog och mark kan du stampa lite extra hårt med fötterna. Huggormar känner när marken vibrerar och brukar försvinna när någon rör sig i närheten.

(Källa: If)