Petter Stordalen är inte bara en superentreprenör, utan dessutom en hängiven schäferägare. Här berättar han om sitt stoltaste ögonblick, som fick en tjurig polis att imponeras.
En hotellinvigning i Kista är kanske inte ett självklart tillfälle att prata om hundar. Men vi hinner knappt sätta oss innan Petter börjar berätta hur allting började.
Hundar har alltid varit en del av Petters liv. Han växte upp med en labrador i familjen, en hund som han beskriver som både tjock och lat i ett blogginlägg. Efter att livet tagit fart och barnen vuxit upp var det äntligen dags för en hund att ta plats i Petters liv igen. På frågan om det var självklart att det skulle bli en schäfer får vi det kortaste svaret under hela vårt möte: Självklart!
Anledningen är enkel, det är en ”flott” hund med en enorm mångsidighet. En hund som helt enkelt hade det mesta, enligt Petter.
Petter berättar att han satt ner med en bekant och beskrev vad han sökte: en hund som var lojal till sin förare, som skulle kunna vara med honom när han reser med flyg, helikopter och båt. Ja, i princip överallt i hela Europa. Det skulle dessutom vara en socialt stark hund samt en hund att känna en viss trygghet med. Vännen skakade på huvudet och sa:
”Petter, du vill ha tre hundar i en! Jag vet bara en sådan hund.”
Med det sagt flyttade schäferhunden Qross in. När Petter pratar om Qross lyser det i ögonen på honom, han hade verkligen fått de ”tre hundar i en” som han efterfrågat, en hund han har satt på en piedestal. Qross var perfekt!
Petter berättar för oss om sitt absolut mest stolta ögonblick med sin hund. De är i Berlin, det är dåligt väder och de är ute på sin vanliga morgonlöpning då de stöter på en större demonstration där det råder oreda med mycket folk och hundar som skapar kaos.
Qross är som vanligt utan koppel. Mitt i detta kaos blir han stoppad av en polisman som påpekar koppeltvånget som råder. Petter svarar att han dessvärre inte har något koppel med sig, han ska bara rasta sin hund. Polismannen envisas med att det ändå råder koppeltvång.
Då kliver en överordnad polisman fram. Han påpekar bryskt att det är en fin hund, men ifrågasätter om han verkligen har sin hund under kontroll.
– Ja, svarar Petter.
– Hur bra, undrar polismannen.
– Jo, men jag tror ändå att jag kan gå med honom här vid min sida förbi de andra hundarna utan att ställa till något problem.
– Visa det, säger polismannen.
När Petter säger ”fot” till Qross, känner han hur hela hunden fylls med adrenalin. Som om han känner på sig att här är det bäst att skärpa till sig. Qross visar upp ett fritt följ som om han aldrig gjort annat och Petter känner ”YES, this is my moment!”
Petter lägger honom plats, mitt i regnet och på den geggiga marken och tänker för sig själv ”ligg nu för fan Qross” när han går bort för prata med polismannen igen.
– Jag har sett många hundar, svarar polismannen, den där, världsklass, den hunden är inte ett problem. Du kan bara springa vidare.
Petter kunde inte vara en stoltare hundägare!
Qross blev gammal och med tiden var det dags för en ny hund att fylla tomrummet efter honom. Öbbe fick ta över.
Då vi inte kunnat hålla oss från att titta i stamtavlan kan vi se att Qross är Öbbes morfar. När vi frågar Petter om det är en tillfällighet svarar han:
– Man ska inte jämför en hund med en annan. Jag älskar min hund, jag älskar Öbbe, MEN det är ingen Qross.
Petter förklarar att en av de största skillnaderna är att Öbbe är mer social, vilket såklart gör att övriga familjen tycker lite bättre om just Öbbe. Qross var helt ointresserad av alla andra förutom Petter. Petters barn kallade Qross för ”skuggan”.
– Qross är aldrig längre bort än farsans skugga, sa de.
När Petter får beskriva Öbbe med ett ord, säger han utan att tänka efter:
– Energi! Helt klart, det finns hur mycket energi som helst i Öbbe.
Ett återkommande ämne under vårt samtal är rutiner. Petter är en rutinmänniska ut i fingerspetsarna. Även Öbbe är en del av dessa rutiner. De kliver upp tidigt och springer en runda tillsammans varje morgon oavsett var i världen de befinner sig.
Öbbe vet alltid vad som ska ske. Tar Petter på sig kostym så ska de till kontoret. Han förstår också när han får åka med på tur och inte, han ser helt enkelt vad Petter packar i väskan. Petter beskriver det som fullt fyrverkeri när Öbbe ser att hans saker åker ner i väskan. Det rakt motsatta gäller när han inte får åka med, då visar han lika mycket missnöje.
Petter berättar samtidigt om tomheten som uppstår när hans hund inte är där. Ibland när han reser väldigt mycket runt om i världen har han inte Öbbe hemma. När vi träffar honom är det just en sådan situation. Hans fru är också ute och reser och han har varit hemma utan Öbbe i tre dagar.
– Då är det tomt. När jag lägger mig på kvällen och Öbbe inte ligger nedanför min säng som han alltid gör, märks det. När jag sitter och äter middag på kvällen är det samma sak. Han som brukar ligga där bredvid mig, är inte där.
Vad som är då en hunds svåraste uppgift i ett liv tillsammans med Petter Stordalen? Petter svarar snabbt:
– Enkelt, det är alla de olika sociala situationer som han ställs inför. Att han i alla nya miljöer inte ska gå runt och interagera med alla människor.
Petter får ofta frågan om man får hälsa på hans hund, och svaret är alltid nej.
– Han är väldigt snäll, men jag kan inte ha en hund som hälsar på alla, det skulle i så fall innebära att han hälsar på 300 människor vissa dagar.
Han berättar om en händelse som ägde rum på en av många invigningar. Den här gången var det cirka 700 personer på plats. Petter och Öbbe hade precis återförenats efter att Petter varit på resande fot och Öbbe var givetvis full av förväntan.
Öbbe fick mat och vatten inne på hotellrummet där han skulle vänta tills Petter var klar. Han hade inte ögon för någon annan än Petter. Maten såg han inte ens åt.
En av Petters kollegor frågade om hon fick ta Öbbe på en promenad.
– Absolut svarade Petter, men han är lite uppe i varv just nu.
Kollegan som var van vid stora hundar svarade att det inte var ett problem. Men så fort hon öppnade dörren till hotellrummet för att hämta Öbbe pressade han sina 47 kilo ut genom dörren och drog.
Petter som då stod på scenen märkte snart på publiken att något hade skett. Några skrek till och aktade på sig. Då såg Petter Öbbe mitt i folksamlingen. Han drog till med en busvissling och Öbbe satte av i full galopp mot Petter och uppe på scenen. Där fick han ligga medan Petter fortsatte sitt tal.
Vi ska avrunda när Petter berättar att han faktiskt besökt en IPO-tävling och att han har sett en del videor.
– Det är helt fascinerande! Allt detta med kommandon och timing.
På frågan om vilket moment han tror är det svåraste för hunden svarar han skyddet.
– Att få hunden att fungera genom hela programmet. Rondera skul, kunna bita för att sedan släppa och allt detta i samspel med sin ägare.
Kanske blir det något för framtiden. Petter drömmer om att en dag få en ny Qross.
TEXT: SANDRA PETTERSSON, LINDA NYBERG OCH GUNILLA SJÖGREN/SVENSKA SCHÄFERKLUBBEN // FOTO: PRIVATA