Att utbilda en egen hund kan ta allt från tre månader till ett år. Innan ett lämplighetstest kan genomföras måste hunden, som då ska ha fyllt ett år, först ha klarat ett BPH (beteende- och personlighetsbeskrivning) med skott där alla moment genomförts.
Själva lämplighetstestet genomförs sedan i stadsmiljö där både förare och hund testas i en rad olika miljöer och situationer som hunden sedan är tänkt att arbeta i. När assistansekipaget är klar med sin utbildning och redo att börja jobba är det dags för examination. Skulle ekipaget inte bli godkänt går det att prova igen efter att ha tränat på de moment som misslyckades första gången. För att se till att kunskaperna hålls vid liv måste förare och hund varje år genomgå ett årsprov för att visa upp att färdigheterna fortfarande finns på plats.
– Anledningen till att hundarna måste klara av alla moment under ett BPH är bland annat för att se att de kan avreagera när de blir rädda och återbilda under rimlig tid, inte sticker när åskan går utan fortsätter att jobba, går att hantera och inte visar aggressivitet, säger IngaLill Larsson som är bedömare av lämplighetstest, examination och årsprov för assistanshundar. Klarar hundarna inte detta bryter vi och de får gå hem och träna för att sedan prova på nytt.
Det är ganska många förare som har valt att ha egen hund istället för att köpa en leverantörshund som redan är grundtränad.
– Tyvärr blir en del lurade av oseriösa uppfödare och köper en valp som kanske inte uppfyller de rätta egenskaperna när den fyllt ett år. Det är en tragedi eftersom man då har hunnit fästa sig vid hunden, säger IngaLill. Det är också viktigt att hunden är frisk. Den ska kunna fungera under många år. En del raser har ärftliga sjukdomar och därför krävs ett aktuellt friskintyg kopplat till respektive ras för alla hundar.
En olämplig hund är en hund som till exempel visar stora rädslor, aggressivitet, oro eller flykt och som skäller och gnäller. Det kan också vara impulsiva, burdusa hundar som gärna vill leka eller hälsa på andra hundar eller människor.
– Men så länge hunden har rätt egenskaper spelar det ingen roll vad det är för ras. Jag har sett allt från småhundar och uppåt som är helt suveräna, till exempel en jätteduktig liten pomeranian som är larmande diabeteshund. Det är så imponerande att se vilken skillnad en assistanshund gör.
Vilka egenskaper hunden ska ha skiljer sig också åt beroende på uppgift. En servicehund ska kunna hjälpa till att plocka upp saker, hämta och lämna, dra ut lådor med mera. En psykisk hälsa-hund ska känna av när föraren är orolig och vara nära samtidigt som den skapar avstånd till andra runt omkring och en diabeteshund ska hålla koll på dofter och larma när blodsockret sjunker eller stiger. Det blir bara fler och fler områden där hundens förmågor kommer till nytta.
– Jag har sett flera autistiska barn som plötsligt börjar prata när de har fått en assistanshund. Först pratar de med hunden och sedan om hunden till andra i sin närhet. Det är en fantastisk utveckling. Att jobba som bedömare är det roligaste jag har gjort inom hunderiet eftersom jag hela tiden ser nya möjligheter!
Familjen Tallström Norgren är ett exempel på några som valde att själva utbilda sin assistanshund. En förutsättning för att lyckas är dock att man är hundvan menar mamma Åsa. När yngsta dottern Moa, 24 år, fick typ 1-diabetes för ett par år sedan bestämde sig familjen för att skaffa en diabeteshund. En anledning till att de valde bort en leverantörshund var dels för att kunna forma hunden från det den var valp och dels för att Moa och hunden skulle få en fin relation från början.
– Moa har även andra funktionsvariationer så därför är det jag och främst min andra dotter Frida, som har hållit på med hundar i många år, som har stått för träningen. Vi ville ha en envis, orädd, självständig hund som ändå är samarbetsvillig. Frida är van vid vallhundar och ville ha deras följsamhet och till slut föll valet på en västgötaspets. Att det var en frisk hundras som lever länge var också viktigt och en västgötaspets blir generellt 14–17 år.
För Åsa var det viktigt att hitta en uppfödare som fortfarande avlar utifrån rasens ursprungliga egenskaper vilket är kovall och gårdshund. Av en slump stötte hon på två västgötaspetsar när hon var på väg hem efter att ha besökt Moa på sjukhuset för två år sedan.
– Den ena hunden hade en annorlunda exteriör så jag ringde uppfödaren Susanne Sundblad på Chipsmakers Kennel, som avlar utifrån arbetande hundar, samma dag och hon blev eld och lågor. Vi valde den valp som var mest aktiv och envis av kullsyskonen. Balto vann varenda match och var helt underbar.
Uppmuntrat nosarbete
Redan från början kopplade familjen in en assistanshundtränare som tränade med Moa och Balto så att de skulle få en fin relation. Parallellt tränade Frida honom på olika sätt i vardagslydnad på Danderyd-Täby Brukshundklubb med hjälp av Ulrika Norell.
– Skallet som rasen är känd för var ett problem. Han lät som ett brandlarm, men vi jobbade på skallträningen från dag ett. Vi gav honom alternativa vägar genom att ignorera skall och uppmuntra tystnad på olika sätt. Möter vi en hund i dag tittar han på oss och får godis i form av hundmat. Han använder också nosen för att puffa när han vill uppmärksamma oss på något. Vi fick bort skallet ganska omgående, men så var vi envisa också, säger Åsa.
Efter att ha klarat sitt lämplighetstest tog det bara två månader för Balto att bli godkänd som assistanshund vilket är ovanligt snabbt.
– Vi har uppmuntrat nosarbete från början genom lek, men vi började inte med selektiv doftträning förrän han var äldre och hade klarat testet, säger Åsa. I dag larmar han genom att krafsa Moa på benet när blodsockervärdet är 4,2 eller under. Sedan larmar han tills det börjar stiga igen.
Bättre än glukosmätaren
Balto har vid flera tillfällen också visat prov på sin förträffliga säkerhet vad gäller markering för lågt blodsocker. Vid några tillfällen har Moas glukosmätare, som är kopplad till en sensor på hennes arm, visat falskt alarmerande lågt värde. Balto har inte markerat vid dessa tillfällen, vilket har gjort att Moa får ta stick i fingret för att se om sensorn visar fel, och Balto har alltid haft rätt.
– Det är helt fantastiskt! Han är ett stort stöd för henne i övrigt också och de blir bara tajtare och tajtare. Han jobbar dygnet runt, med eller utan tjänstetecken. Vi märker att han blir trött efter att ha larmat eftersom han är så intensiv i sitt arbete, men däremellan lever och är han som vilken hund som helst.
Moa har också tränat rallylydnad med honom för att öva upp följsamheten och ser fram emot att pröva freestyle när verksamheten på brukshundklubben öppnar upp mer igen. Åsas råd till andra som funderar på att utbilda en assistanshund på egen hand är att vara noga med att välja rätt ras, uppfödare och individ efter hundens arbetsuppgifter.
– Jag rekommenderar också att man tar en hjälp av en coach från början, tränar metodiskt och är konsekvent i alla situationer. Vi har bara tillåtit familjen att vägleda honom och mycket handlar om att vara närvarande med honom. Balto är fantastisk mentalt. Han hade toppbetyg på allt i BPH och lämplighetstestet och har en härligt busig personlighet. Han har förmåga att tänka själv vilket är viktigt för en diabeteshund. Att vi valde en hund med vallegenskaper som är orädd, envis och nyfiken var just för att han ska kunna jobba självständigt.
FAKTARUTA:
Lämplighetstest
Lämplighetstesten genomförs innan ekipaget kan påbörja sin utbildning till assistanshundekipage. Syftet med lämplighetstestet är att avgöra om ett ekipage anses kunna genomföra utbildningen och vara en god representant för assistanshundsekipage.
Examination
De moment som ska visas upp vid examinationen är de obligatoriska moment som anges i måldokumentet samt de beteenden som du och din assistanshundinstruktör har angett som specifika beteenden för just dina behov.
Årsprov
Certifierade ekipage ska genomgå årsprov för att säkerställa att ekipaget upprätthåller sin uppnådda standard.
På bild: Balto och Moa
Text: Karin Wandrell // Foto: Derin Sunneson