All hundträning bör anpassas efter ras, personlighet och vad man vill att hunden ska bli bra på. Men fysisk och mental mognad är också viktigt. SBK:s Britta Agardh och Ulrika Norell tipsar om hur du bäst lägger upp träningen i olika faser genom hundens liv.
Valpen – lär känna, lek och bygg ett team
De första tolv veckorna är valpen vidöppen för nya intryck. Allt går in, positivt som negativt. Lägg mycket krut på att skapa trygghet och visa att du är snäll, rolig och pålitlig. En bra relation är grunden för all träning längre fram.
I början av hundens liv är det viktigt att ge den positiva intryck och upplevelser. Världen ska vara en kul, spännande och trevlig plats.
– Visa valpen att du är en vänlig och tydlig person som går att lita på. Ta med den så mycket som möjligt och var noga med att ge den goda upplevelser. Det är din uppgift att skydda valpen. Har du byggt upp en grundtrygghet kan du lättare bygga upp ett bra samarbete längre fram, säger Ulrika Norell.
Valpens nyfikenhet och upptäckarlust ska du absolut ta vara på. Låt den röra sig fritt i olika miljöer tillsammans med dig. Passa på att leka och busa under tiden.
– Det är till exempel bra att gå i skogen där det är lite oländigt med mossa, ris, stenar och stockar att gå över, runt och under. Däremot ska man undvika hopp och all typ av extern belastning som klövjeväskor och annat den första tiden. Den egna kroppsvikten räcker, säger Britta Agardh.
Valpar ska inte hoppa i och ur bilen, över träningshinder eller liknande. Risken för frakturer, förslitningsskador och ledskador är stor. Lyft i stället i och ur hunden eller skaffa en ramp. Om en valp ska gå i trappor eller inte beror lite på. Kolla med uppfödaren om du är osäker på vad som gäller för just din ras.
Hur mycket en valp orkar med, och vilken typ av aktivitet, varierar en hel del mellan olika rasgrupper och individer. Där är ofta uppfödaren och rasklubben bra källor till tips och information. Var också själv uppmärksam på valpens reaktioner och behov. Om den lägger sig ner för att den är trött, respektera det och låt den vila.
– Det är alltid bra att veta vad det är för hund man har köpt, om det är en drivande jakthund, en brukshund eller en sällskapshund har betydelse då de olika raserna har olika förutsättningar och behov. Samtidigt är valptiden till för att introducera en massa olika saker. Prova allt möjligt och börja gärna med nosaktivering. Ser du att hunden tycker något är extra roligt kan du utveckla det längre fram, säger Ulrika.
All inlärning och träning inför framtida tävlingsverksamhet ska vara positiv. Snåla inte med belöningar i form av lek, leksaker, godis och beröm, utan lär hunden att de kommer så underlättar du träningen även längre fram.
– Försök få valpen att vilja vara med dig. Gör saker den tycker om fast på dina villkor. Man lär sig kommunicera väldigt snabbt när man leker tillsammans. Passa på att aktivera valpen på promenaderna, hitta på kul saker, träna sitt och ligg, ”tappa” godisar, göm dig, belöna när valpen kommer till dig och när den tar ögonkontakt, säger Ulrika.
Korrigeringar har ingen plats i ovan nämnda typ av träning. Däremot kan det ibland vara nödvändigt att bryta eller stoppa valpen i en situation som är på väg att bli farlig.
– Det är viktigt att skilja på vardagslydnad och träning inför tävling, det är två olika saker. Jag måste klara av att hantera min hund om det händer något, till exempel om det kommer en annan hund eller en bil. Tävlingsmoment är däremot cirkuskonster som vi hittat på att hunden ska göra för vår skull, det har inte med fostran att göra, säger Ulrika.
Under valptiden ska du tänka på att lära din hund att lära. Fånga eller locka fram ett beteende och belöna det. Eller låt hunden titta på en annan hund som gör ett beteende och får en belöning. Kanske förstår den och försöker härma.
– När valpen förstår vad den fick en belöning för kan man sätta ord på det. Till exempel: valpen satte sig och fick en belöning. Nästa gång den gör det självmant, säg ”sitt” och belöna. Det är bra att valpen är aktiv och stimuleras att själv komma på att den ska göra saker, säger Ulrika.
Man kan försvåra träningen gradvis. Men det är viktigt att inte ställa krav eller öka mer än vad hundens koncentration håller för. Precision, fart och fys ska inte tränas under valptiden, det kommer senare.
Ett ganska vanligt misstag många nyblivna hundägare gör är att de i all välmening göder upp sin valp lite för mycket, menar Britta. Det kan vara för att man tänker att det ska finnas lite hull att ta av vid behov, eller att man är för frikostig med ätbara belöningar.
– Hitta en balans mellan näringsintaget och den fysiska aktiviteten, och belöna även med lek, leksaker och samvaro. Håll hunden i sunt hull och är du osäker på vad det innebär, fråga uppfödaren, säger Britta.
Valpar är till naturen intensiva och leklystna. Men det kan bli för mycket. Du som ägare behöver se till att valpen inte bara aktiveras utan även att den får vila.
– Har man en aktiv hund som man aktiverar hela tiden blir den lätt överstimulerad. Lär man den inte att koppla av tidigt har man kanske också lagt grunden till en väldigt intensiv vardag framöver, säger Ulrika.
Det är bra om valpen har en särskild plats i hemmet där den får vila och vara ifred. Väck den inte när den sover.
Kom ihåg!
1 Valptiden ska vara en härlig period då ni upptäcker saker tillsammans. Visa världen men tänk till och planera så att upplevelserna blir positiva.
2 Gör valpen trygg och säker genom att vara vänlig och tydlig. Den ska kunna lita på dig.
3 Låt hunden använda både huvudet och kroppen. Hitta en balans och glöm inte att valpen också behöver vila.
Vanliga misstag:
Hopp över träningshinder, i och ur bilen och så vidare ska undvikas då skaderisken är stor för en hund som inte växt färdigt. Lägg heller inte på externa belastningar, den egna kroppsvikten är tillräcklig. Tänk på att inte träna för långa pass.
Unghunden – utveckla och utmana lagom och med tålamod
I den här fasen är hunden tonåring med allt vad det innebär. Börja utmana och lägg lite mer fokus på den grenspecifika träningen. Men ställ inte för höga krav. Din hund är inte färdigväxt vare sig fysiskt eller mentalt.
Alla hundar kan bli lite ofokuserade i unghundsfasen och särskilt brukshundsraserna. Det går över, men vänd dig gärna till Brukshundklubben för att få hjälp om det känns bökigt, tipsar Ulrika Norell.
– Det är vanligt att saker hunden kunde som valp plötsligt är borta. Den verkar ha glömt allt. Hormonerna flödar, kroppen växer, hunden upptäcker det motsatta könet och världen blir rörig, säger Ulrika.
Under en period, som kan vara allt ifrån några veckor till flera månader, går koncentrationsförmågan ner och hunden kan upplevas som mer störningskänslig än tidigare. Värst brukar det vara för större raser, där kroppen växer så snabbt att hjärnan inte riktigt hänger med. När det är som stökigast, hoppa över nyinlärning och träna på kända saker.
– Nosaktivering är alltid bra, som att spåra, leta efter föremål eller godis. Det är lugnande att använda näsan. Det kan också vara bra att träna hemma och att satsa på lite bättre belöningar. När det lugnar ner sig får man testa sig fram och se när det går att avancera igen, säger Ulrika.
När hunden är i någorlunda balans kan man lägga lite mer fokus på den grenspecifika träningen. Börja titta på vad hunden har för förutsättningar. Kolla av att den har bett eller gillar att dra till exempel. Men sedan kan man lägga träningen på is ett tag.
– Vi har ofta för bråttom och är alldeles för inriktade på prestation. Många låter hunden dra vikter, hoppa över för höga hinder och skyddsträna redan vid 5-6 månaders ålder. Låt hellre hunden ”larva med” och springa bredvid utan belastning ett tag, säger Britta Agardh.
Samarbete och kommandon kan man däremot gärna börja träna tidigt. En ung draghund ska inte dra tunga vikter, men kanske kan den dra en tom läskburk som ligger och skramlar. Tomma klövjeväskor kan en unghund också bära.
– Det är alltså inte vikten man är ute efter utan själva kommandot, till exempel stanna, vänster och höger, säger Britta.
I takt med att hunden växer kan man gradvis öka längden på promenaderna, försvåra terrängen, gå mer i upp- och nerförsbackar samt exponera hunden för olika miljöer. Gå till exempel nära strandkanten så att hunden får doppa tassarna i vattnet. Låt den testa olika underlag, från ängsmark till stenar, rötter och sand. Om hunden har ett föremålsintresse, göm saker högt och lågt.
– Det handlar givetvis inte om att pressa hunden, utan om att skapa trygghet och anknytning. Fundera över hur du vill att ni ska ha det tillsammans och hur du vill ha din hund, jobba sedan mot det, säger Britta.
Samtidigt som tonårshunden är fladdrig och ofokuserad blir den även mer självständig. Inkallningsträning är därför viktig, och att du som ägare är lugn men bestämd.
– Hunden ska ha förtroende för dig. Har den det blir den lättare att styra om den blir intresserad i överkant av något annat. Ibland kanske man behöver sätta långlina på hunden när man är ute, säger Ulrika.
Eftersom unghunden inte är färdigväxt fysiskt och har dålig kroppskontroll går den lätt sönder. Ska den leka med andra hundar bör det därför ske under strikt uppsikt. Tänk också på att lekkamraten ska vara i liknande ålder och storlek.
– Unghundar har mycket energi och liten känsla för vett och etikett. När de leker blir det många tvära vändningar och krockar som kan leda till skador. Hundrastgårdar rekommenderar jag att man undviker om det är främmande hundar där. Välj hellre ut en hund du vet är likvärdig och sund, säger Britta.
På grund av skaderisken är det bäst att avvakta med hopp över höga hinder. Träna på mycket låga hinder tills hunden vuxit färdigt. Vänta också med kryp tills hunden är fysiskt mogen. Båda rörelserna är ansträngande.
– Väntar man tills hunden växt klart får man också ett bättre utförande, säger Ulrika.
När träningen kan trappas upp är individuellt. Mentalt märker man rätt snabbt vad hunden klarar. Har man lärt känna den väl ser man om den förstår eller inte. Ibland tappar hunden sugen.
– Man kan märka att motivationen går ner på olika sätt. En del hundar blir lite låga och ointresserade, andra blir frustrerade och visar det genom att till exempel gå sin väg, skälla, gnälla eller tugga, säger Ulrika.
I det läget kan man behöva backa lite. Lägg in en vilodag, gå vanliga, enkla promenader, variera träningen och träna inte samma saker varje dag.
– Det finns studier på att saker fastnar bättre om man inte tränar samma sak varje dag utan sprider ut träningen och på olika platser. Hunden blir bättre på att generalisera kunskaper när allt inte är lika hela tiden, säger Ulrika.
Fysiska mognadstecken kan vara att hunden byter päls, börjar ”sätta sig”, blir mer kontrollerad i rörelserna och har växt i massa.
Vissa raser, särskilt de lite mer långbenta, växer fort och har mycket problem med växtvärk. De visar tydligt att de får ont och kan till exempel börja hoppa på tre ben.
– Var lyhörd och rådfråga en veterinär om du ser tecken på smärta. Ofta hjälper smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel, men det kan också vara något underliggande problem man behöver känna till, säger Britta.
Kom ihåg!
1 Träna kommandon/lydnad och grenspecifikt men vänta med att öka fysiska belastningar.
2 Ha tålamod. Tonårshunden blir lätt glömsk och ofokuserad när hormonerna flödar som mest.
3 Fortsätt jobba på att bygga förtroende och trygghet tillsammans med hunden.
Vanliga misstag:
Ha inte bråttom och var inte alltför prestationsinriktad tidigt. Din hund är en tonåring som inte är färdigväxt vare sig i kroppen eller i huvudet.
Vuxen hund – dags för finlir men glöm inte grundträningen
Nu är hunden redo för mer riktade träningsupplägg utifrån vad den ska bli bra på. Men det måste även finnas utrymme för grundträning och återhämtning.
– Är hunden frisk och kry kan du nu peta i ettans växel och tuffa på. Om allt funkar är det dags att börja lägga riktiga program utifrån vad du vill ha för hund. Ska det bli en polishund? Eller en skyddshund? Och när är målsättningen att den ska vara färdig? säger Britta Agardh.
Återigen handlar det nu om ännu en uppbyggnadsfas. Man utgår ifrån hur hunden är i dag och sätter ett mål för vad man vill ha uppnått om ett år. Träningen är progressiv, det vill säga ökar lite hela tiden, men var beredd på att du kanske kommer behöva backa lite ibland.
– Livet kommer emellan, motivationen tryter eller så blir hunden skadad fast vi inte kört för hårt. Sådant får man vara beredd på, det är ingen idé att ha för bråttom, säger Britta.
Ett vanligt misstag är att hundägaren blir för ivrig och tränar för mycket och/eller för ensidigt i början av hundens vuxenliv. Siktar man på att den ska bli en agilitystjärna är det lätt hänt att det blir för mycket av just den träningen. Eller så vet man inte riktigt och tränar nästan allt, för säkerhets skull.
– Hunden måste få vila också. Det är faktiskt jättevanligt att hundar inte hinner återhämta sig. Hur mycket träning som är lagom är olika för alla, men generellt räcker det oftast mycket gott om man fystränar och tränar grenspecifikt varannan dag, säger Britta.
Nu när hunden är färdigväxt kommer koordinationsförmågan och kroppskontrollen att vara mycket bättre än för några månader sedan. Det betyder att det är meningsfullt att börja träna precision i moment.
– Fart behöver man oftast inte träna egentligen, för den kommer automatiskt när hunden dels vet vad den ska göra och dels har den fysiska säkerheten, säger Ulrika Norell.
Fortsätt också jobba för att du och hunden verkligen ska bli ett team som håller ihop. Först när ni blivit det är ni redo att tävla.
– Träna tillsammans i olika väder, vid olika tidpunkter och på olika platser. Det är inte så bråttom med tävlandet och kanske får ni bättre resultat om ni väntar lite, säger Ulrika.
Tänk på att träna upp hundens mentala uthållighet så den orkar igenom en hel tävling. Målet kan till exempel vara att den orkar gå ett helt lydnadsprogram utan belöning.
– Träna successivt upp uthålligheten hos hunden. För träningsdagbok så att du kan följa din träning och era framsteg och lättare spåra eventuella svårigheter. Och kom ihåg att fortsätta jobba med belöningarna, det är inte säkert att hunden gillar samma saker som den gjorde som valp, säger Ulrika
Viktigt genom hundens hela liv är att inte hoppa över uppvärmningen. Det är inte så lyckat att backa upp intill träningsplanen och börja kasta boll direkt när hunden hoppar ut ur bilen.
– Värm alltid upp både hunden och dig själv med en kissrunda på 10-15 minuter. När du själv börjar bli lite varm och behöver öppna jackan är ni redo, säger Britta.
Om hunden ska göra mycket starter och stopp, låt det återspeglas i uppvärmningen. I slutet av kisspromenaden kan du till exempel göra några ruscher och sidosteg. Det gäller för övrigt även när det är varmt ute.
– En del vill inte värma upp för att de inte tycker att hunden orkar med träningen då. Men blir det så är något fel, då får man se över hur man tränar sin hund, säger Britta.
En nyckel till att lyckas med träningen är att hålla en träningslogg. Skriv alltid upp när och vad ni tränade, hur länge, hur hunden reagerade och så vidare. Genom att göra så kan du lättare hitta mönster och justera vid behov.
– En annan bra grej är att ta tempen på sin hund så att man vet vad som är normalt. Blir det avvikelser kan det vara ett verktyg för att förstå hundens beteende. Den kanske är trött och omotiverad för att den har feber och inte för att den är lat, säger Britta.
Håll också koll på hur mycket hunden dricker när ni tävlar, tränar, i värme och i kyla. Det ska, liksom hundens temperatur, in i loggen.
– En del i framgången för både hund och människa är även vad och hur vi äter. Under en träningsperiod kan man till exempel testa att ge hunden lite mat var tredje timme för att hålla en jämn blodsockernivå. Funkade det? Eller behöver du prova fler eller färre mål? säger Britta.
Om du har en lite äldre hund, se till att den inte blir satt på undantag i samband med att du skaffar en ny. Du kan släppa kraven på precision och fart men fortsätt träna momenten så länge hunden vill.
– Har den tränat och tävlat hela livet kan det ju bli tråkigt om den plötsligt inte får träna alls. Låt hunden vara fysiskt och mentalt aktiv i så stor utsträckning som möjligt så mår den bättre och håller den längre, säger Ulrika.
Har hunden artros, reumatism eller andra krämpor får man förstås anpassa träningen efter det. Det viktiga är att hunden hänger med. Höj gärna motivationen med lite godare godis än vanligt och ge mer tid för återhämtning.
Kom ihåg!
1 Fortsätt med den viktiga grundträningen även när ni börjar träna mer grenspecifikt.
2 Värm alltid upp hunden före träning. Låt gärna det ni ska träna på återspeglas i uppvärmningen.
3 För en träningslogg där du skriver upp detaljer om er träning, hundens reaktioner med mera. Använd den för att följa utvecklingen och göra justeringar.
Vanliga misstag:
Se till att hunden hinner vila tillräckligt mellan träningspassen. Det är lätt hänt att bli ivrig och köra på för hårt. Se också till att variera träningen så att det blir en bra balans mellan grundträning och grenspecifik träning.
Text: Irmi Persson